Han skakade på huvudet.
»Behövs inte», sade han. »Vi tror fröken på hennes ord.»
Sigrid lade ned boken i väskan och fortsatte.
»Detta belopp har Johans far satt in. Han bad mig behålla boken tills Johan blev myndig. Vidare har jag beslutat, att allt vad jag lämnar efter mig skall gå till Johan. Jag har inga släktingar, som kunna resa några berättigade anspråk.»
»Och om Johan icke kommer till fröken, får han ärva ändå?» frågade Hansson. Han öppnade fönstret, knackade ur pipan utanför på fönsterblecket och stängde igen.
»Naturligtvis», sade Sigrid. »Likaväl som att jag icke kommer att indraga det understöd jag hittills låtit häradshövdingen lämna er.»
»Nå, det betyder icke så mycket. Det täcker långt ifrån kostnaderna för pojken, i synnerhet som priserna nu stiger på kläder och skodon», genmälte Hansson.
»Han gör nytta också för sig, Axel. Det skall du icke glömma», inflickade fru Hansson.
»Det glömmer jag visst icke», svarade mannen. »Jag ville bara upplysa fröken om rätta förhållandena så att hon icke tror, att vi skär guld med tälgknivar på att ha Johan hos oss. Vi behöver guskelov icke så mycket tänka på pengarna. Trädgården går bra. I värsta fall kan vi ha Johan hos oss utan understöd, eller hur, Anna?»
Han såg frågande på hustrun.