»Vad nu?» sade Hansson sakta. »Har dörren stått öppen?» viskade han. Alla tre personerna inne i rummet fäste ögonen på den. Det var lätt att se den smala dörrspringan.
»Du gick sist igenom», viskade fru Hansson tillbaka. »Tänk om — — —» De sågo rådvilla på varandra. Så öppnade Hansson beslutsamt dörren med ett — »Är du där, Johan?»
Pojken satt mitt emot på andra sidan. Han var något blekare än vanligt, men han såg Hansson frimodigt i ögat. Hansson var nära att fråga honom varför han satt där och lyssnade, men något i pojkens ansikte sade honom, att han alls icke satt sig där för att lyssna. Hansson erinrade sig med detsamma, att pojken satt på samma stol, när de skildes. Han var fullständigt oskyldig, men någon skrubba borde han ändå ha.
»Varför stängde du inte dörren?» frågade Hansson. Den frågan var omöjlig att besvara. Johan tittade i golvet.
»Kom med in!» sade Hansson. Johan rörde sig icke.
»Hör du icke vad jag säger?» Hansson tog honom något omilt i armen och drog honom med sig. »Hälsa på fröken där!» uppmanade han, när Johan trädde in i rummet utan att visa den artighet, som bruket och umgängesformerna i Gränna krävde.
Johan gick fram till Sigrid och gav hand och bockade. Sigrid skulle helst velat taga honom i famn. Hon vågade icke. Hon ville icke inverka på valfriheten. Hon förstod av gossens utseende, att han visste vad saken rörde sig om. Hon var både glad och ledsen åt det. Glad därför att det säkert varit mycket svårt att framställa saken likadant för gossen och ledsen därför att hon måhända sagt något, som han icke bort höra.
»Kom hit!» sade Hansson, när Johan något för länge stod kvar hos fröken i en tvungen ställning med händerna på ryggen och blicken fäst vid golvtiljorna, en högst egendomlig ställning för en liten karl vid hans år. Det såg nästan ut som om han varit generad över sina smutsiga skor. Fru Hansson fattade också hans något från regeln avvikande uppförande på det viset.
»Varför bytte du inte om skor, Johan?» frågade hon. »Kom här!»
Pojken svarade icke men gick bort och ställde sig hos henne i stället för hos Hansson. Det var lätt att förstå vem han höll av mest.