»Ja, men hur fick du reda på honom? Du är så hemlighetsfull, Sigrid.»
Det var skämtsamt sagt utan ringaste avsikt att anspela på några hemligheter. Sigrid blev blodröd i ansiktet. Gustaf Boström missförstod rodnaden fullständigt.
»Ja, kära barn, tro inte, att jag menar, att det är din gosse. Det är fysiskt omöjligt», storskrattade han.
»Nej, farbror, nu går det verkligen för långt!» Det var så orimligt att hon själv måste skratta. Det hjälpte på den obehagliga känslan hon haft förut.
»Det är en alltför lång historia att berätta om hur jag fick reda på Johan», sade hon. »Det blir en annan gång.»
Husan kom åter med kaffebrickan efter att ha serverat barnen. Hon satte den ifrån sig på bordet.
»Nå, vad gör de?» frågade patron. »Slåss de eller leker de?»
»De leker», svarade husan och gick.
»Vad tycker farbror om Johan?» frågade Sigrid för att slippa höra talas mer om släktproblemet.