Sigrid förstod icke vad det var med henne själv. Alltsedan Johan red bort, hade hon haft en besynnerlig oro i sig. Hon gjorde sig allehanda dumma föreställningar och tänkte oupphörligt på Magnussons yttrande en gång, att det var bra märkvärdigt med Bjurcronorna, som lämnade Bjurnäs levande glada och kommo hemåkande döda.
När hon kom in i biblioteket igen och såg posten på bordet, skakade hon av sig oron. Det var naturligtvis bara dumheter alltsamman. Varför skulle det hända Johan något? Han var redan säker på hästryggen. Hon tände lampan lugnare.
Hon satte sig att öppna posten. Det var en del affärsbrev. Bland andra var det ett anbud från en egendomsagentur om att förmedla försäljning av Bjurnäs. Man var säker på att i dessa tider kunna sälja Bjurnäs för en och en halv miljon kronor. Det var allmän efterfrågan på lantegendomar, i synnerhet herrgårdar, och det fanns massor av spekulanter. Kriget hade ...
Sigrid iddes icke fortsätta. Hon kastade brevet i papperskorgen. Nej, icke ens för två miljoner!
Bland breven fanns ett grått kuvert. Rent instinktivt hade hon skjutit det åt sidan. Det såg på något vis obehagligt ut. Adressen var otympligt skriven och Bjurcrona stavat med k. Till slut tog Sigrid och bröt det. Ett tidningsurklipp föll ur och ned på golvet.
Brevet var från fru Söderblom och underrättade helt kort, att efter som hon trodde, att det möjligen ännu kunde intressera fröken Bjurcrona så sände hon härmed ett urklipp ur Dagens Nyheter. Fröken hade kanske inga Stockholmstidningar — hjärtligaste hälsningar — etc.
Sigrid såg sig om efter urklippet. Det fanns inget i kuvertet. Jaså, där låg det på golvet! Hon böjde sig ned och tog upp det. Det var tryckt med fin stil och sammanträngt.
Doktor Erik Lindstål, som för en tid sedan lämnade Sverige för att studera sårskador ur kirurgisk synpunkt, har enligt hit till utrikesdepartementet ingånget meddelande från svenska ministern i Paris dödats under tjänstgöring vid ett av fältlasaretten. Närmare underrättelser saknas.
Doktor Lindstål var en av våra mest framstående yngre kirurger och förespåddes en lysande framtid. Efter vad det försäkrats oss från hans kamrater, bland vilka han var mycket avhållen, efterlämnar doktor Lindstål inga som helst släktingar. Han dog ogift.
Hon förstod knappt vad hon läste, förstod endast, att något förfärligt hänt — att Erik var borta. Hon sjönk i hop över brevet och brast i gråt.