»Ja, vad är det?» frågade hon fast hon icke behövde.
»Hur var pappa?» kom det svagt från Johan. »Du kände honom — du var mycket god vän med honom, sade du nere i Gränna. Var han mycket gammal, när han dog?»
Sigrid stod och såg på Johan. Hon måste säga sanningen. Förr eller senare måste den sägas. Lika gott nu som annars. Han hade rätt att få veta den. Det skulle icke längre finnas några hemligheter mellan dem. Hon hade förlorat nog genom att behålla sina hemligheter.
»Din pappa», upprepade hon mekaniskt ... »Nej, han var icke gammal, när han dog. Några och femtio år.»
Hon satte sig vid skrivbordet på samma sätt som förut med ryggen mot lampan.
»Kände du mamma också?» frågade Johan.
»Nej, din mor kände jag icke. Jag hörde bara talas om henne. Hon var mycket god. Din far älskade henne högt.»
Att icke tant kände mamma, när hon var så god vän med pappa? tänkte Johan. Han måste veta mera.
»Varför kände du icke mamma?» frågade han.