Per Bjurcrona drog upp täcket högre över bröstet.
»Fryser du, pappa?» frågade Sigrid och hjälpte honom att ordna täcket.
»Nej», sade han. »Gå bort och känn efter om nyckelknippan ligger kvar i mina ridbyxor! Jag hade uniformsbyxorna med svarta insatsen bak på mig, när jag red omkull.»
»Nycklarna ligger här på nattduksbordet», sade Sigrid och räckte honom dem. »De låg där redan, när jag kom, såg jag.»
»Det är Eva, den gamla, hederliga själen», sade kaptenen. Han sökte bland nycklarna, i det han höjde dem mot ljuset. Han fann ut den rätta, en tunn men konstrik nyckel.
»Öppna kassaskåpet därborta i hörnan. Du vrider först ett slag runt åt höger och sedan ett halvslag tillbaka.»
Sigrid gjorde som han sade. Den tunga dörren öppnade sig med en suck, så tätt slöt den.
»Till vänster i nedersta lådan står ett plåtskrin. Tag hit det.»
Sigrid kom fram med skrinet till honom. Fadern lät henne sätta det på täcket så att händerna nådde det. Hans fingrar trevade på sidorna om det. Det gick icke för honom att öppna det.