»Kan du lita på honom?»
»Varför skulle jag inte kunna det? När Per gjorde det?»
»Är du säker på att Per gjorde det?»
Hennes nåd Bjurcrona lättade på slöjan. Hon började bli het fast hon hade ansiktet alldeles fritt. Det samstämmiga tvivlet både från Sigrids och Gustaf Boströms sida var ovanligt irriterande. Hon förstod, att hon måste söka in på en sidoväg utan att svara.
»Du kanske vill, att jag skall låta Sigrid styra?» frågade hon lidelsefullt.
»Kära Matilda, låt oss framför allt tala lugnt om den här saken.»
Han förde henne ridderligt bort till soffan. Hon sjönk ned i den. Han satte sig bredvid.
»Jag tror uppriktigt sagt, att varken du eller Sigrid är karl att styra Bjurnäs. Det är icke det, som det gäller nu närmast. Huvudsumman är, att vi får reda på den ekonomiska ställningen, innan det blir fråga om styresmannen. Man skall först veta vad man har att styra med, innan man kan styra. Ger bouppteckningen vid handen, att ni kan behålla Bjurnäs, och det skall vi hoppas, kan ni alltid arrendera ut gården. Det är bättre det än att sälja den. Arrendatorer finns det gott om. Huvudsumman är att få en duktig karl, som inte suger ut jorden. Bjurnäs är ingen dålig gård, även om Per de sista åren fått lov att spara på gödningsämnen och låtit för stor del av den ligga i träde. Emellertid är det bäst, att vi väntar med allt annat, tills vi fått boet klart. Jag skall fara in till Torsell redan i morgon. Per brukade alltid ha sina räkenskaper i god ordning, så det hela kan vara klart på en vecka, bara nu Torsell har tid. Vet du, om ni har mycket spannmål kvar?»
Nej, det visste icke hennes nåd.