Gustaf Boström gjorde ett hemligt tecken till henne. Den lilla struntsumman på fem tusen hade ingenting att säga. Och uppriktigt sagt har jag glömt bort den, viskade han för sig själv.
Sigrid reste sig och gick fram till bordet, där Torsell satt.
»Är det något fröken vill veta», sade han. Han hade fått en viss respekt för henne redan förut på morgonen, då de bland annat avhandlat penningsändningarna till den där pojken i Gränna, som fröken uttryckt det. Det var tydligt, att det fanns ruter i den flickan, det såg Torsell då. När han nu såg in i hennes ögon, blev han osäker på sitt omdöme. Hon såg nästan döende ut, och det hade kommit en förgrämd min i det vackra ansiktet.
»Var står den där summan ni slutade med?» frågade hon. »Behållningen i boet?»
Torsell visade på papperet, där summan fanns omgiven med en bred, svart ram, alldeles som på ett sorgkort. Sigrid såg länge på den. Det var som om hon hade svårt att förstå den. Gustaf Boström, som iakttagit henne, kom till hjälp.
»Ja, naturligtvis är den summan för låg», sade han övertygande. »Det sade jag också åt Torsell. Inventarierna, möblerna, speciellt, är upptagna alldeles för lågt.»
Torsell var icke sen att försvara sig.
»De är värderade till ungefärligt de priser man kan få vid försäljning. Kommer bror hit och bjuder, kanske det blir några tusenlappar till för möblerna, men annars tror jag nog, att jag åsatt det rätta värdet. Jag känner till auktionsvaktmästarnas sätt att värdera. Det tilltalar mig inte. Titta bara på summan för pappas skrivbord, det här. Tvåhundra kronor. Tror fröken någon människa har lust att ge mer? Och här kan fröken se på värderingen av rubb och stubb i frökens eget rum. Elva tusen kronor! Det är rundligt tilltaget, i all synnerhet som jag icke är säker på att Hauptska byrån är äkta. Vid all värdering i dödsbon måste man tänka på den eventuella summa man kan erhålla vid försäljning. Fasettspegeln uppe hos fröken ville patron Boström ha upp till tvåtusenfemhundra, fast kapten i sin inventarieförteckning icke tagit upp den till mer än sjuhundra. Vid en försäljning ...»
Här avbröt Sigrid honom.
»Det är således nödvändigt, att Bjurnäs säljes.» Hennes röst fick en hörbar skälvning.