Magnusson skyldrade vördnadsfullt med piskan för henne.
»Hur är det med kapten?» frågade hon och steg upp. Hon var glad åt att finna, att kusken varit omtänksam nog att ta pälskappan med. Det behövdes minsann. Hon satte sig vid sidan av honom.
»Är han död?» frågade hon, när Magnusson dröjde med svaret.
»Kapten sov, när jag for, för doktorn kom ned och bad mig köpa något på apoteket härinne.» Han sisade fart på Freja och fortsatte. »Jag tog kärran, eftersom jag vet fröken tycker om den. Hon är så lätt.»
»Jaså, Freja tog inte värre skada?» sade Sigrid.
»Nej, hon är hård, hon.» Han lät piskan varligt snudda vid henne. Det bar i väg som en pil med den höghjuliga kärran.
»Såja, såja!» lugnade kusken.
»Varför tog inte Magnusson Stella?»
Kusken tittade till på henne. Det var för mörkt att hon kunde se uttrycket i hans ansikte.
»Stella? Nej, henne sålde kapten i förra veckan till Boströms på Alby. Och hennes nåds hästar också.»