»Har du betalt den?» frågade han.
»Varmed skulle jag betala den? Jag kan icke stjäla pengar», sade hennes nåd.
»Ja, men Matilda!» brusade Gustaf Boström upp. Hennes nåd lade huvudet en smula på sned och såg på honom medlidande.
»Vad menar du?» frågade hon. Hennes röst blev sammetslen mjuk.
Patron Boström svarade ingenting, men han tömde whiskyglaset i ett tag. Sedan stoppade han räkningen på sig.
»Bäst jag betalar den så länge», sade han. »Och du, Sigrid, har du några ouppgjorda affärer? Bäst vi får höra allt på en gång.»
»Nej, farbror. Ingenting. Jo, möjligen en eller två lektioner hos sångläraren, det kommer jag icke riktigt ihåg.»
»Det var sant, min flicka! Du talade om att resa. Det kan naturligtvis icke bli tal om nu, när vi skall försöka reda upp förhållandena här. Åtminstone icke de närmaste månaderna. Mamma behöver dig mer än väl. Har du inget särskilt, som drar dig tillbaka till huvudstaden, kan det icke vara så stor uppoffring. Vem vet, kanske du kan bli din egen inspektor på Bjurnäs med tiden. Jag vet icke hur det är med din räkning. Har du något begrepp om bokhålleri?»
Sigrid skakade på huvudet.