»Icke det ringaste, farbror.»
»Nå, det kan man lära sig. Allt kan läras, om man vill och om man icke är en fullständig idiot. Alltså, är det avgjort, att du stannar hos mamma tills vidare?»
»Visst gör hon det», inflickade hennes nåd.
Både hon och farbror Boström betraktade Sigrid. Hon satt med nedböjt huvud och tycktes icke gärna vilja visa ansiktsuttrycket eller svara.
»Den som tiger, samtycker», avgjorde Gustaf Boström.
Han reste sig och såg på klockan.
»Nej, mina damer, nu måste jag ge mig av. Jag väntar veterinären. Han skall titta på ett av kokreaturen. Hon ser ut att tänka kasta. Vi är således överens. Redan i morgon kommer jag med rättarn och ger inspektorn respass. Han kan vara glad, att han kommer undan så billigt.»
»Ring, Sigrid, och säg till, att man spänner för åt farbror», uppmanade hennes nåd.
Sigrid lade ifrån sig handarbetet och steg upp.