Om jag skulle?
Doktor Lindstål skakade på huvudet. Nej, det vore för tokigt! Resa ner till Bjurnäs och tala med Sigrid? Vad skulle modern säga, om en främmande karl helt plötsligt ramlade ned i herrgården? Sigrid skrev själv, att hon icke nämnt ett ord ännu till någon om deras kärlek. Fru Bjurcrona hörde visst icke till de lättast tillgängliga varelserna, det hade han ofta förstått på Sigrids yttrande. Hon hade visserligen aldrig på något vis talat illa om sin mor, men Erik hade dock fått den uppfattningen, att fru Bjurcrona var högst kylig av sig. Det blev nog ett mycket svalt mottagande han fick. Och ändå! Det fanns inget annat sätt att få klarhet i saken. Skrev han till Sigrid, riskerade han, att hon aldrig svarade. Hennes brev var så allvarligt skrivet att han icke kunde övertyga henne. Hon måtte ha några okända känslomotiv, som icke kunde vederläggas per brev utan som fordrade en uppgörelse öga mot öga.
Doktor Lindstål satt länge och grubblade över vad han skulle göra. Slutligen bestämde han sig för att trotsa fru Bjurcrona och resa ned till Bjurnäs. Han kunde icke släppa Sigrid ifrån sig. Obehagligt vore det förstås, om fru Bjurcrona skulle ge sig in på några förfrågningar om hans släkt, om far och mor och dylikt. Då stode han där! Oäktingar vore helt visst icke mycket värderade inom godsägarfamiljerna på det hållet.
Nå, den saken redde alltid upp sig. I värsta fall kunde han säga, att föräldrarna voro döda. Det gick nog. Svårare vore det att få tjänstledighet på en eller ett par dagar. Han hade nyss tillträtt befattningen på sjukhuset. Överläkaren blev säkert icke glad. Han var överhopad med operationer själv.
Jag vågar det ändå, tänkte Erik. Han gick genast och sökte reda på professorn. Denne var välvillig och lämnade Erik tillstånd att vara borta en dag och två nätter.
»Doktorn kan ta nattåget ned och upp, tänker jag. Jag skall försöka reda mig så länge, eftersom det är en viktig sak doktorn har att uträtta.»
Samma kväll for Erik. Han visste, att han skulle komma fram till stationen tidigt på morgonsidan. Trots det tog han sovvagn och slumrade rart tills konduktören väckte honom. Vid stationen tog han in på gästgivargården och gick till sängs, sedan han bett dem väcka honom klockan åtta och då ha skjutsen klar. Han var uttröttad och somnade genast.
Strax efter åtta for han till Bjurnäs. Det var något över en timma att åka, hade skjutspojken sagt. Det drog nära två, innan de voro framme.
Genom Sigrid hade Erik hört talas mycket om Bjurnäs. Han hade även sett fotografier av herrgården. Men han blev mäkta imponerad, när skjutsen svängde in i den präktiga alléen med dess väldiga träd och det mäktiga lövverket som ett grönt valv. När han kom upp till sandplanen, som var rundligt tilltagen som för tornerspel funderade han rent av på att be pojken hålla. Denne körde emellertid fram till stora trappan. Ingen människa syntes till. Allt var som utdött.