»Det var klart. Nå, vidare.»
»Sedan dog han.» Hon såg ned mot det murkna trägolvet och fortsatte.
»Mamma visste ingenting. När farbror Gustaf — en gammal god vän till oss, jag har visst talat med dig om honom förut — Gustaf Boström på Alby och häradshövding Torsell gjort upp bouppteckningen, visade det sig, att pappa talat mer än sant. Vi hade egentligen bara två saker att välja på — sälja Bjurnäs för att betala skulderna eller behålla den och spara, inskränka oss på alla möjliga vis. Farbror Gustaf har föreslagit oss det sista.»
Erik lyssnade villigt. Ännu hade han icke fått höra det skäl han väntade på. Allt det där var mycket sorgligt, men vad hade det med hennes beslut att göra?
»Han har redan gjort upp förslag huru vi skall ordna för oss. Han har varit gränslöst god. Jag vet icke huru vi någonsin skall kunna tacka honom.»
»Ja, ja, det där är bra alltsammans, men ...»
»Mamma är svag. Hon har dåligt hjärta. Det finns inga möjligheter, att hon skall kunna ha tillsyn över det hela.»
»Ni kan skaffa er en arrendator.»
»Farbror Gustaf har redan hjälpt oss att avskeda den gamla inspektorn. Han bestal oss påstod både farbror Gustaf och häradshövdingen. Vi har fått hit en av farbror Gustafs egna rättare i stället.»
»Ja, men då är allt ordnat och du ...»