"Här vi skulle ha bott, här är ö, här är lund, här är 18 templet, min fader beskrev: det var hit, det var hit jag den älskade bjöd, men den hårda i Norden förblev.
Bor ej friden i saliga dalarna där, bor ej minnet i pelaregång? 19 Och som älskandes viskning är källornas sorl, och som brudsång är fåglarnas sång.
Var är Ingeborg nu? Har hon glömt mig alltren för 20 gråhårige, vissnade drott? Ack! jag kan icke glömma; jag gåve mitt liv för att se, för att se henne blott.
Och tre år ha förgått, sen jag skådat mitt land, idrotternas 21 konungasal; stå de härliga fjällen i himmeln ännu? Är det grönt i min fädernedal?
På den hög, där min fader är lagd, har jag satt en lind, 22 månn' hon lefver ännu? Och vem vårdar den späda? Du jord, giv din must, och din dagg, o du himmel, giv du!
Dock, vi ligger jag längre på främmande våg och tar 23 skatt och slår mänskor ihjäl? Jag har ära alltnog, och det flammande guld, det lumpna, föraktar min själ.
Där är flagga på mast, och den visar åt norr, och i norr 24 är den älskade jord; jag vill följa de himmelska vindarnas gång, jag vill styra tillbaka mot Nord."
XVI.
FRITIOF OCH BJÖRN.
Fritiof. Björn, jag är ledsen vid sjö och våg, 1 höljorna äro oroliga sällar. Nordens de fasta, de älskade fjällar locka med underlig makt min håg. Lycklig är den, som hans land ej förskjutit, ingen förjagat från fädernas grav! Ack, för länge, för länge jag flutit fridlös omkring på det vilda hav.