»Du tror väl inte att du får gå i land här?»
»Du har ingen adress till dina släktingar – jahavisstja i trunken! I should smile! – Och så tänker du få stanna i New York, och där ska du bo hos en ungkarl.»
»Ungkarl!» nästan skrek jag. »Men Herre Gud, han är ju gift och har fru och barn.»
Det var första gången jag såg honom se litet flat ut, men han behärskade sig och sade bara:
»Jaha, de ska vi nog ta reda på. Jag har skrivit upp hans adress på det här kortet. Och det var piga du sa du var.»
»Jag sa, att jag har varit det. Nu skriver jag böcker.»
»Hä!» sa han, och fick för andra gången ett sorts uttryck i ansiktet. »Jaså, jo ja tackar ja. Böcker. Hell you do my putty one! Kan du möjligen komma ihåg namnet på någon du har skrivit.»
»Ja, det kan jag, och kanske ni så småningom i en framtid kommer att komma ihåg en också, eftersom ni kommer att uppta några sidor i den. Men jag ska gärna skriva upp namnen på dem som hittills ha publicerats.»
»Nä tack. Jag har hållit på me dej länge nog. En författarinna, som reser tredje klass och har varit piga. Då kan du väl tala engelska också?»