»Jo han brände barnen och all grödan var inne och sen killade han se – sköt se me bössa.»
Då skrattade jag högt, och Karolina stirrade på mig med öppen mun som om hon trott, att jag också plötsligt blivit »crazy». Men när jag fick förklara, att jag tänkt på svenska barn och inte på en amerikansk loge som heter detsamma – att killa inte betydde döda på svenska och lade ut det omständigt och noggrant, då kom hon själv i ett skratt, som aldrig ville sluta.
Ja, det är ett förunderligt språk de tala därute i den mindre bildade svensk-amerikanska klassen, och Karolina var urstyv, när det gällde att röra ihop det.
Att »cleana bordet» och »cutta bröd» och »pulla opp vatten i pailen» och »shäka ruggen» och »digga pärer» och vara »snappy» när allt det där utfördes, är bara några små valda uttryck ur en oändlig massa liknande. Det allra mest tragikomiska är, att de själva inte tyckas ha en aning om, att det inte är rena, rama högsvenskan de tala.
Och Gud skall veta, att man förlåter deras språkliga felsteg, när man varit därute någon tid. Det behövs inte många veckor, förrän man själv »tar en car», man »går» hem till Sverige igen, man undrar, när »tränet» kommer. Det är mera smittsamt än pesten; och efter en tid behöver man nästan tänka sig för för att inte falla för frestelserna att »putta in» hela högar av engelsk-försvenskade ord i sitt tal.
*
Några dagar efter min ankomst sutto vi som vanligt runt köksbordet och småpratade, när arbetet för dagen var över, och då kom jag plötsligt med en fråga, som jag länge gått och burit på.
»Säg, Erik», sa jag, »hur kom det sig egentligen, att ni lämnade Sverige och gav er av hit över?»
»Ja», sa Erik och såg nästan lite förlägen ut. »Um ja kunne säjat själv! Vi har unnrat över dä mer än en gång, mor å ja. Men när en ä ong, så barkar en i väj å tror att allt sum ä nytt ä bätter än dä en har. Dä va väl så me oss.»
»Men ni hade ju er egen lilla gård hemma, ni hade era fem barn, som redan började hjälpa till, de två äldsta åtminstone, och ni visste ju ingenting just om Amerika, mer än vad ni hört från såna som kom hem och hälsade på.»