Luften var full av kyrkklockors klang, och solen sjönk. Färgerna lyste, darrade, skiftade – fjällen blevo allt mer gyllene, allt mer som voro de rent guld, medan det underliga diset fladdrade och svängde. Snart var luften inte rosenfärgad längre, blåare blev den, och solskivan syntes inte mer, men i väster strålade himlen, och fastän det var full skymning runt om mig brunno ännu bergens toppar som av en himmelsk eld. Och medan jag stod där med ryggen lutad mot en mur och försökte fatta hur underbart allt detta var, hörde jag mitt i klockornas klang en annan musik – mild, ljuv, stilla.

»Vad är det?» sade jag till mig själv. »Har jag kommit till himlen direkt? Eller drömmer jag?»

Folk kom och gick på gatan. Ingen tittade åt mig, och inte jag åt dem, men alltjämt hördes musiken och nu starkare, sen klockorna en efter en tystnade. Så mild var den och ändå så stark, att jag stod och undrade, varför ingen mer än jag hörde den – men det gjorde de kanske, fastän de inte brydde sig om den. Jag tittade uppåt den mur jag stödde mig mot, men såg bara ett träds suddiga konturer i skymningen, och blev inte klokare för det. Till slut frågade jag en av de förbigående:

»Var kommer musiken ifrån?»

Han lyssnade, så smålog han lite och sade:

»Å, det är från orgeln i Tabernaklet.»

Och så gick han vidare, och jag stod kvar ännu en stund, tills allt var mörkt omkring mig och lyktorna började tändas. Ännu dröjde en blek liten återglans i väster, och österbergens spetsar lyste som guld. Så gick jag vidare och tänkte för mig själv:

»Nej, himlen var det inte, men jag är i Zions stad, där ’de sista dagarnas helige’ bo. De förstå åtminstone hur en främling ska tas emot.»

*

Vi veta inte mycket om mormonerna här hemma, det är visst och sant. Det enda jag hade reda på, när jag kom till Utah var, att deras religion tillät och gillade månggifte, och jag tror, att det också egentligen är allt, vad största delen av Sveriges folk besitter av kunskap om dessa människor. Först som sist skall jag emellertid säga, att det där med månggiftet numera är en saga blott. Ingen mormon har mer än en hustru eftersom Förenta Staterna inte tillåter det, och de som påstå något annat fara illa fram med sanningen. Vad deras religion i övrigt beträffar, synes den vara en stark, glad tro, grundad på samma bibel som vår egen, och fylld av strävan efter att hålla kropp och själ rena från allt ont.