BONDEN.
O, gamle Argosland, och du, Inachosflod,
Dän fordom på ettusen skepp i härnad drog
Mot Troerlandet Agamemnon, konungen;
Och se'n han nedgjort herrskarn uti Ilios,
Drott Priamos; och tagit stolta staden in, 5
Till samma Argos återkom, uppställande
I höga templen fiendernas bytesskatt!
Der gick nog allting väl; men hemma i sin borg
Han föll för Klytaimnestras, egen makas, svek,
Och för Aigisthos', sonens af Thyestes, hand. 10
Så Tantalos' urgamla spira lemnande,
Han dog, och nu Aigisthos konung är härstäds,
Och har till maka dottren utaf Tyndareus.
Af dem, han lemnade, när han till Troia for,
Sonen Orestes, och ungtärnan Elektra, 15
Af dessa bortstal fadrens gamle vårdare
Orestes, som Aigisthos hade dräpa tänkt,
Och gaf åt Strophios, att fostras i Phokensers land,
Men i sin faders boning blef Elektra qvar,
Och henne strax, såsrnart hon blifvit mogen mö, 20
Begärde uti Hellas' land de förste män.
Af fruktan, att en son hon skulle föda fram
Till Agamemnons hämnare, i borgen höll
Aigisthos henne, och åt friaren ej gaf,
Nu då det mellertid var mycken fara vardt, 25
Att åt ättboren man hon hemligt födde barn,
Beslöt han dräpa henne; gryma modren dock
Sin dotter räddade utur Aigisthos' våld.
Ty för sin makes dråp ett svepskäl hade hon,
Men fruktade, att hatad bli för barnets mord. 30
Och efter detta stemplade Aigisthos nu
Sålunda: ho som dräpte Agamemnons son,
Som rymmt ur landet, skulle derför bli betald.
Elektra deremot bortskänkte han åt mig
Till maka; mig, som från de Mykenaiers ätt 35
Härstammar, och i sådan hänsigt icke blygs.
Ty glansrik genom börden, jag på egendom
Är arm: och Fattigdom föröder Adelskap;
Så att han ringa fruktan bar för ringa man.
Men om en man med värdighet Elektra fått, 40
Förgäten hämd åt Agamemnons dräp helt visst
En sådan väckt, ock gett Aigisthos rättvist straff.
Ock har jag aldrig hennes bädd — det vet Kypris —
Oskära vågat; och för mig hon jungfru är.
Förty jag blygs, att rik mans dotter, som jag fått, 45
I sådant kränka, hvartill jag är oförtjent.
Och honom, som i folkets mund min svåger nämns,
Stackars Orestes, ömkar jag, om, hem anländ,
Han måste skåda systrens bröllop olyksfullt.
Men skulle någon säga, att en narr jag är, 50
Som fått ung Jungfru i gemak, och nalkas ej,
Han vete, att med lätta sinnens alnmått han
Det rätta mäter, och är just en sådan sjelf.
ELEKTRA.
Kolsvarta natt, de gyllne stjernors fostreraka,
I hvilken, detta embar på mitt hufvud stäldt, 55
Till vattenkällan jag mig hän begifver nu,
Visst icke störtad än i sådan uselhet,
Men för att visa gudarna Aigisthos' brott,
Och upp mot ethern sända suckar till min far!
Förty nidqvinnan, Tyndaridskan, moder min, 60
Att smickra bolarn, stötte mig utur vår borg;
Och sedan åt Aigisthos andra barn hon födt,
Tillöfverlopps Orestes räknar hon och mig.
BONDEN.
För min skull, hvi, osälla, gör du dig besvär
Med slikt bestyr, du försteligt uppfostrade. 65
Och hvi afstår du ej, då jag dig ber derom?
ELEKTRA.
Jag skattar dig jemlik med gudarna, som vän;
Ty i min nöd du icke har missaktat mig.
Skön är för dödliga den lott, att räddaren
Uti olyckan finna, som jag funnit dig. 70
Jag derför bör, ock oombedd, hvad jag förmår,
Din börda lätta, att du henne bära kan,
Samt dela arbete med dig. Du har dock nog
Bestyr derute. Inomhus det är min pligt,
Att allt omsköta. Ljuft för arbetskarlen är, 75
Från gärdet hemländ, att god ordning möta få.
BONDEN.
Gå bara, om dig lyster; ty ej långt ifrån
Vårt pörte källan är; men jag, då dager blir,
Till åkern drifver oxarna, och sår min teg.
Lat vu'en ingen, fast han Gud på tungan bär, 80
Förutan arbete, sitt uppehälle fick.