GUBBEN.
Hvar äro fremlingarne nu? jag önskar se,
Och spörja dem om allt, ehvad din broder rör.
ELEKTRA.
Der komma de utur vårt tjell med snabba steg.
GUBBEN.
De högvälborna! — dock jag lemnar det osagdt; 550
Ty högvälboren mången var en stympare.
Likväl jag fremlingarna nu välkomna vill.
ORESTES.
Var helsad, gubbe! utaf hvem, Elektra, säg,
Har du den gamla vänsqvarlefvan qvar ännu?
ELEKTRA.
O fremling, det är han, som fostrade min far. 555