ELEKTRA.
Ej bland gudarna någon bor Motstr. 2.
Den olyckligas verop öf-
ver öfvadt fadermord. 200
Ve mig, för dräpte fadren, ve!
Samt för den lefvande irraren,
Som nu vistas i fremmande land,
Den arme man, och sitter kanske
Vid drängars härd, 205
Fast son af ståtelig far.
Sjelf jag i fattiga hybblet ber,
Förtvinande i mitt sinne,
Bortkörd ur min faders palats,
Uppå bergsklinterna här. 210
Men mor hon ligger i mördarns bädd,
Och sofver hos annor man.
KHOREN.
För Hellas' folk till mången ofärd skulden är
Din moders syster, Helens, och för ditt hus.
ELEKTRA.
Ack, sek, J qvinnor! nu jag afstår från min gråt. 215
Invid vår boning fremlingar, som lägrat sig
Derborta, smyga ju utur försåtet fram.
Du, vägen utför, skyndsamt, och till hybblet jag
Illgerningsmännen måga fly med snabba steg.
ORESTES.
Blif qvar, beklagansvärda, och min hand ej räds! 220
ELEKTRA.
Jag vid Apollon beder: slå mig ej ihjäl!