Hvarmed dess man du snärjde, och Aigisthos drap.
ORESTES.
Jag mig inställer, och begynner skräckligt verk, 985
Och skräckligt utför, om så täckes gudarna.
Får gå; men ljuf och bitter denna bragd mig är.
KHOREN.
Hell dig!
Du drottning uti det Argeiska land,
Dotter af Tyndareus,
Och syster till Zeus' modige söner två, 990
Som bland stjernor i flammande ethern
Bo, och i hafvets brusande svall
Hyllas af menskor med räddares ära!
Hell dig, som jag likt de saliga vördar,
För din rikdom och välgång stör! 995
Att vårda sig om din lycka, är
Hög tid, o drottning.
KLYTAIMNESTRA.
Ur kärran stigen nu, Troinnor, och i hand
Mig fatten, att min fot ur denna vagn jag får.
Ty gudatemplena med Phrygiskt byte rikt 1000
Beprydde äro; men jag valde dessa ut
Från Troerlandet, för den dotter, som jag mist:
En ringa äreskänk, men grann för mitt palats.
ELEKTRA.
O, får ej jag, slafvinnan, ur mitt fadershus
Bortjagade, som detta olyckstjell bebor, 1005
O moder, fatta, äfven jag din sälla hand?