Här har jag tärnor nog; gör dig ej alls besvär!
ELEKTRA.
Hvi dref du mig som fånge ur min fadersborg?
När borgen från mig togs, jag ock tillfångatogs,
Likt dessa alla, och min far beröfvades. 1010
KLYTAIMNESTRA.
Isanning slika rådslag stemplade din far
Mot vänner sina, som han ingalunda bordt.
Jag orda vill: enär slem tanke fattat har
En qvinna, på dess tunga bor viss bitterhet.
Mot oss är det af dig ej rätt; när sakerna 1015
Du känna lärt, ifall till hat du eger skäl,
Med skäl du hatar; hvarom ej, hvi hata oss?
Mig Tyndareus åt fader din till maka gaf,
Ej för att mördas sjelf, ej heller barnet mitt;
Dock han min dotter, på Akhilleus' frieri 1020
Förtröstande, ifrån palatset förde bort
Till Aulis' samlingsplats, och der vid bålets eld
Han Iphigenes mjella hals afmejade.
Och hade han, att rädda staten från förderf,
Att gagna huset, eller frälsa andra barn, 1025
Dräpt en för många, vore det förlåteligt.
Nu, då Helena galen var, han ej förstod
Att rymmarinnan näpsa, som han fångat upp,
Men dräpte dotter min, för hennes skull.
Likväl för detta, fastän mig skett oförrätt, 1030
Jag ej förgrymmats, och min egen make dräpt,
Men sedan kom han med Kassandra, trollmön, hem,
Och bragte henne i vår bädd, och hustrur två
I samma hus han underhöll på samma gång.
En toka qvinnan är alltså: det säger jag.
Och när så saken står, om mannen snedsprång gör,
Och stöter äkta hälften bort, hon sin gemål
Att likna söker, och sig skaffar annor vän.
Nu brister ljudligt tadel ut mot oss påstund;
Men männerne, som vållat allt, belackas ej. 1040
Om Menelaos hemligt röfvats ur sin borg,
Jag bordt Orestes dräpa, att min systers man
Dymedelst rädda? Nu din fader mellertid
Har vågat slikt; och fastän han min dotter drap,
Han skulle icke dö för mig, men lida jag? 1045
Jag drap, och tog den enda väg, som möjlig var
Till mannens fiender; ty bland hans vänner hvem
Väl hade mig bisprungit vid din faders mord?
Säg, om du önskar, och frimodigt svara mig,
Hurvida ej med rätta far din dödades? 1050
ELEKTRA.
Nog har du rätt; men rättvisan för skam med sig.
En hustru bör i allo vika för sin man,
Om hon är god; ifall du icke medger det,
Så innefattas du allsicke i mitt tal.
Betänk, min moder, hvad du sednast yttrade. 1055
Mig lemnande inför dig så frimodighet!
KLYTAIMNESTRA.
Jag medger det ännu, och nekar ej, mitt barn.