Ve mig! hur kunde du med öppna ögon se
Din moders mord, enär hon hof sin sista suck? 1220
ORESTES.
Jag öfver ögonen min mantel kastade,
Och fattade tag i svärdet,
Som jag stötte i modrens hals.
ELEKTRA.
Och jag dertill uppmante dig,
Och jemte dig i svärdet höll, 1225
Då du gjorde den hiskliga bragd.
ORESTES.
Tag nu, och öfvertäck med manteln modrens kropp
Att såret icke synas må;
Ack moder, du födde dig banemän!
ELEKTRA.
Se, älskade och icke älskade 1230
Vi svepe kappan dig omkring,
Till ett slut på vår ofärd stor.
(Dioskurerne synas.)