O Phoibos, ditt orakel domen fällt; 1190
Fördolda smärtor har du åter-
bragt i dagen, och en blodig bädd beredt
Uppå den Helleniske jorden.
Till hvilken stad vill jag väl gå! ja, hvilken värd,
Och hvilken fromsinnt man en blick 1195
Skall unna mig, som mördade egen moder?
ELEKTRA.
Ve mig, ve! hvart går jag? till hvilken dans
Eller bröllop? och hvilken make
Mottar mig i brudeligt läger? 1200
ORESTES.
Igen, igen du tankesätt
Har ändrat, efter vinden;
Ty nu du tänker fromt, som icke nyss
Rätt tänkte, men förskräckligt handlade
Emot ovillige brodren, du kära. 1205
O, såg du ej, hur stackars modren blottade,
Och visade sitt bröst, inunder mördandet?
Ve mig, ve mig!
Förskräckligt att skåda! och jag storgret.
ELEKTRA.
Jag nogsamt märkte, hvilka gryma qval du led
Enär din moders jämmerklagan du förnam.
ORESTES.
Sin röst dervid hon höjde, fattande mitt skägg
Med handen: o min son, hos dig bönfaller jag 1215
Och vid min kind så fast
Hon hängde sig, att vapnet mig ur händren föll.