TEUKROS.
I stjernors skepnad anses de för gudar två. 140
HELENA.
Detder du vackert sagt; hur lyder andre sägn?
TEUKROS.
Att för sin systers skull, de genom sjelfmord dött. Men nog är taladt; jag ej dubbelt sucka vill. Nu, för hvars skull jag kom till denna kongaborg, För att orakelqvinnan Theonoe få se, 145 Var mig behjelplig, att hon ger mig gudasvar, Hvarthän jag styra bör mitt skepp, för förlig vind Att Kypros' kuster hinna, der Apollon sjelf Mig förespått, att fästa bo, och Salamis Mitt nya hem benämna, för det gamlas skull. 150
HELENA.
Det skall dig sjelfva färden lära. Lemnande Vårt land, fly hädan, fremling, förrän Proteus' son Dig sett, som här är konung, men nu bortastada, Af sina trogna hundar följd, på blodig jagt. Ty hvar Hellen, som han påträffar, dräper han, 155 Och hvarföre derom du icke spörja må, Och jag ej säger; ty hvad båtade det dig?
TEUKROS.
Du talat väl, o qvinna! måtte gudarne Dig riklig vedergällning ge för goda ord! Du till gestalt visst liknar Helena, men ej 160 Ett likdant sinne, utan mycket olikt har. Hon snöpligt må förgås, och till Eurotas' stad Ej hinna; men du vare alltid lyckelig!