KHOREN.
Säg, vet du hvad? Nu minnesvården lemnande. 315
HELENA.
Hvad är din mening, eller hvartill råder du?
KHOREN.
Gå in, och henne, som om allting kunskap har, Nereidens dotter der, hafsnymphens, Theonoe, Bespörj, om din gemål ännu vid lifvet är, Om han är hädangången. Och när allt du vet, 320 Derefter rätta sedan både fröjd och sorg, Men förrn du intet säkert vet, hvad båtar dig, Att ängslig vara? nej, hörsamma mina råd! Gå hän från denna graf, och uppsök sierskan, Af hvilken du all sanning sedan veta får; 325 I detta slott, hvad blickar du väl efter mer? Jag äfven vill ditin med dig begifva mig, Och jemte dig hos jungfrun be om gudasvar; Ty qvinna bör med qvinna dela ärende.
HELENA.
Väninnor, jag ert råd tar an, 330 Kommen, kommen ditin, Att derinne J höra fån Samtliga mina qval!
KHOREN.
Den villiga du manar lätt.