Nu ödet bringat oss till annan lott, Som bättre är, — af ondt blef godt — Och bringat oss samman, min make, Omsider. Gud gifve, i lycklig stund! 645
MENELAOS.
Ja, i en lycklig stund! detsamma önskar jag. Ty ibland tvenne en ej osäll är, en säll.
HELENA.
Väninnor, väninnor, det fordna Ej suckar, ej sörjer jag mer. Ty min make jag har, jag har, som jag bidde, 650 Bidde från Troia att komma i många år.
MENELAOS.
Ja, du har mig, och jag har dig; gudinnans list, I tusen solhvarf pröfvande, jag undgått dock. Nu mine tårar i glädjen mer Tjusning, än smärta ha. 655
HELENA.
Hvad säger jag? hvem hoppades väl nånsin slikt? Jag dig oväntad trycker till mitt bröst.