Der ha vi saken! Budets ord inträffade Med hennes; ack, du önskansvärde dag, Som åt mitt famntag Helena har återgett!
HELENA.
O Menelaos, kärste ibland dödliga! mig tiden var 625 En evighet; men nu är glädjen hemma här. Glad jag återfick min gemål, väninnor, Som nu jag slutar i älskande. Famn, se'n mången morgon sig randat.
MENELAOS.
Jag äfven dig; med många ord på tungan, dock 630 Jag icke vet, hvarmed jag först begynna skall.
HELENA.
Jag är så glad, och tornar mina lockars skatt, Likt vingar opp, och gjuter tårar ut, Och sluter om dig armarna, För att glädje få. 635 O, du min make, min käraste anblick!
HELENA.
Jag knotar ej. Ty jag har Zeus' dotter till maka och Ledas, Hvilken, vid facklors sken, Hvitfålige sambröder hyllade, hyllade 640 I fordna dar; men gudarne dig aflägsnade ifrån min borg.