Ve, hur genom qvinnoränker, arme man, jag fångad är, Och hur bröllopet besvek mig! Kunde skeppet än jag nå, Fremlingarna jag förföljde, och uppfångade påstund, Nu vi vilje systren straffa, henne, som förrådde oss Som i huset Menelaos skådade, och angaf ej. 1625 Visst en annan man med spåkonst aldrig mera hon bedrar.
KHOREN.
Ack säg, hvart ärnar du dig, drott, till hvilket mord!
THEOKLYMENOS.
Dit mig rättvisan manar; gå ur vägen strax!
KHOREN.
Din mantei jag ej släpper: till stort brott du går.
THEOKLYMENOS.
Du, slaf, vill bjuda öfver herrn? 1630