KLYTAIMNESTRA.
Jag gått ur huset, för att söka min gemål,
Som lemnat det, och redan länge borta är;
I tårar är beklagansvärda dotter min, 1100
Och jemmersuckar följa vexelvis hvaran,
Se'n hon om mordet hört, som reds af hennes far.
Jag ögat haft på honom, som der nära går.
På Agamemnon, som rätt snart mot eget barn
Befinnas skall, föröfvande ett nidingsverk. 1105
AGAMEMNON.
Dig, Ledas dotter, lempligt just jag utomhus
Får råka, för att, skild från jungfrun, säga ord,
Som icke anstå höra den, som giftas skall.
KLYTAIMNESTRA.
Hvad är det, hvartill läglighet erbjudes dig?
AGAMEMNON.
Låt dottren följa ut ur huset med sin far! 1110
Vigvatnet redan färdigt står och välbereddt,
Samt offermjöl, att kastas uti reningseld,
Och qvigor, till att slaktas före bröllopet
Åt Artemis, och flåsa ut sin svarta blod.
KLYTAIMNESTRA.
I dina ord du talar väl, men gerningen 1115
jag vet ej, under hvilket namn jag gilla skall.
Kom ut, min dotter; ty du känner, hvad din far
Nu förehar; tag under kappan, och led ut
Orestes, lilla stackars brodren din, mitt barn!
Der är hon redan, och hörsammar dina bud; 1120
Det öfriga för henne och för mig jag säga vill.
AGAMEMNON. Mitt barn, hvi gråter du, och ser ej gladt på mig, och fäller ögat ned till jord, med manteln täckt?
KLYTAIMNESTRA.
O ve!
Hvar skall till dessa mina qval jag början ta?
Ty alla kan jag ställa i det första rum, 1125
Samt i det sista, ock det medlersta jemväl.
AGAMEMNON.
Hvad är dethär? J alla kommit på ett ut,
Med idelig förvirring blott och uppskrämd blick.
KLYTAIMNESTRA.
Säg mig uppriktigt, make, hvad jag spörjer dig!
AGAMEMNON.
Uppmaning ej behöfves alls; jag spörjas vill. 1130