MENELAOS.
Väntande din dotter, om hon kommer ifrån Argos hit.

AGAMEMNON.
Höfves dig att mig bespeja? är ej detta skamlöshet?

MENELAOS.
Föll mig in, att sådant vilja: ej är jag din tjenare. 330

AGAMEMNON.
Vackert sagdt! Jag får ej vara herre uti eget hus?

MENELAOS.
Nej; ty falskhet är din tanke, nu, och förr, och framdeles.

AGAMEMNON.
Du är ganska qvick: talkunnig tunga gör förtappelse.

MENELAOS.
Orättvist, för vänner gagnlös, vett förutan stadga är,
Jag dig önskar öfvertyga, och du ej i vrede, bör 335
Stöta sanningen ifrån dig; svårt jag ej ansätter dig.
När du fikte, Danaider att till Ilios föra an,
Icke viljande, till skenet, men i verket, viljande,
Minns, hur ödmjuk du dig tedde, fattande hvarenda hand,
Hur du olåst hade dörren för hvar knekt, som ville in; 340
Hur du gaf gehör åt alla, äfven dem, som ej begärt,
För att genom slika fukter köpa packets hyllande?
Men såsnart du egde makten, bytande ditt handlingssätt,
Emot fordna vänner mera var du icke samme vän,
Utan inlåst, otillgänglig. Bör dock en rättskaffens man, 345
När han makten har i händer, icke byta tankesätt,
Utan mest mot sina vänner vara tillförlitelig,
När han mest dem gitter gagna, under egen lyckas dar.
Detta först jag nu anmärker, der jag först dig fela såg.
Men så fort du ländt till Aulis, jemte Allhelleners här, 350
Du ett intet var, och skrämdes genom gudars skickelse,
Saknande god vind till Troia. Danaïderne dig då
Bjödo låta skeppen fara, ej i Aulis lida prack.
Hurdan vore nu din anblick och förvirring, hade ej
Med en här af tusen fartyg du mot Priamos befäl! 355
Mig du frågte: hvad att göra? hvilken utväg finna nu?
Att ej, skild ifrån befälet, du om äran miste gick.
Se'n när, i oraklet, Kalkhas bjöd dig, för en lycksam färd,
Artemis din dotter offra, vardt du uti själen glad,
Lofvande, att gerna offra, och frivillig sände bud — 360
Tvungen må du icke säga! — till gemåln, att skicka hit
Dotter din, med förevändning, att Achilleus maka bli.
Sedan, ändrande din mening, skrifver du ett annat bref,
Att du aldrig nånsin blifver egen dotters baneman.
Denne samme ether hörde dessa orden ur din mund. 365
Uti statens värf har sådant många tusen andra händt:
Verket de med kraft begynna, och gå se'n med skammen dän,
Genom medborgsmänners vrånghet dels, och dels af eget fel,
När de sjelfve icke gitta fylla sitt åliggande.
Öfver olyckssälla Hellas aldramest jag suckar dock, 370
Som mot futtiga barbarer ärnande en hjeltbragd,
Måste låta dem få slippa hånfullt, för din dotters skull.
Ingen för behofvet endast gjorde jag till styresman
Uti freden, eller kriget; höfdingen bör insigt ha
I sitt värf; enhvar är herre, som besitter vett dertill. 375

KHOREN. Det förskräckligt är, att bröder mellan hörda ord, Och strider uppstå, när de råka osams bli.

AGAMEMNON.
Jag vill dig upptukta vackert, kort, och icke särdeles
Rynka skonlöst ögenbrynen, utan helt beskedligen;
Ty du är min bror: rättskaffens man ock hofsam vara plär: 380
Säg mig, hvi du så förgrymmas, röjande en blodig blick?
Ho gör dig förnär? hvad vill du? saknar du din äkta bädd?
Sådan kan jag dig ej skaffa; den du egde, skötte du
Dåligt. Jag, som intet brutit, skulle straffas för din skull?
Qväljer dig min ärelystnad? Önskar du i armarna 385
Sluta en behaglig qvinna, sättande allt sundt förnuft,
Och din pligt åsido? Sleme lustar bo i nidings bröst.
Om jag förr ej tänkte riktigt, men nu klokt beslutit om,
Är jag derför galen? Heldre du, som elak maka mist,
Och vill henne återvinna, om en gud dig lycka ger. 390
Tyndareiska eden svoro illasinnte friarne,
De giftsjuke. En gudinna, hoppets menar jag, ändock
Saken mer tillvägabragte, än du sjelf med all din makt.
Tag dem nu till hjelp, så tror jag, att du inser dårskapen;
Ty ej tanklös är försynen, men hon finna nog förmår,
Huru dessa eder svoros tvunget och försåtligen. 395
Egna barn jag aldrig dräper; hvad din fördel kunde bli,
Hämd på brottsliga gemålen, strede emot rättvisan,
Och jag skulle nätter, dagar smälta uti tårar bort,
Om jag laglöst och orättvist handlade mot egna barn.
Vare detta dig nu genmäldt kort, och lätt och klarligen! 400
Viil du dig ej väl besinna, väl jag vårdar egen sak.

KHOREN.
Ett sådant tal är olikt det, scm för en stund
Du sade: och medrätta skonas egna barn.