MENELAOS.
O ve! jag, arme man, ej några vänner har.
AGAMEMNON.
Jo visat! om vännerna du ej förderfva vill. 405
MENELAOS.
Så visa mig, att du är född af samme far!
AGAMEMNON.
Att vishet dela, föddes jag, men dårskap ej.
MENELAOS.
Gemensam sorg med vännerna bör vännen ha.
AGAMEMNON.
Mig mana, då du handlar rätt, ej kränker mig!
MENELAOS.
Du dessa qval med Hellas icke dela vill? 410
AGAMEMNON.
En gud har krämpan öfver Hellas sändt, och dig.
MENELAOS.
Forhäf dig öfver spiran, och förskjut din bror!
Men jag skail vända mig till andra företag,
Och andra vänner. — — —
SÄNDEBUDET.
O, du Allhelleners drott,
Agamemnon, med din dotter hit jag kommen är, 415
Som Iphigeneia du derhemma kallade.
Tillika följer modren, Klytaimnestra, med,
Samt ung Orestes, att din ögonfägnad bli,
Du som så länge borta varit hemifrån.
Men som de långa vägen rest, vid källan nu, 420
Den vattensköna, hvila de små föttren ut,
De sjelfve jemte fålarna; på ängens gräs
Jag dem bar utsläppt, att af betet mätta sig.
Att du dem hunne ta emot, jag lupit hit
Förut; ty hela hären vet derom, och snabbt 425
Gick ryktet vida, att din dotter kommen är.
Och nu till skådning skyndar hit ikapp all härn,
För att din dotter se, ty jordens väldige
Utmärkas och begapas ibland alla folk.
Man spörjer: blir här bröllop af? hvad förehas? 430
Har, längtande att dottren se, Agamemnon drott
Hit flickan bringa låtit? Andre yttra sig:
Åt Artemis ungjungfrun visst inviga de,
Åt Aulis' drottning;, hvem skall henne föra fram?
Välan, så börja du med offerkorgarna, 435
Bekransen hufvut, och du, Menelaos, drott,
Brudqvädet ordna, och i salarna derhos
Vid lotospipans toner skalle föttrens dån;
Ty denne dag vardt för prinsessan lyckosam.