SÄNDEBUDET.

Så föll Pelasgers dom, att broder din skall dö,
Och du, olyckliga, jemväl, på denna dag.

ELEKTRA.

Ve mig! — den stund är inne, för hvars fruktan jag 850
Ren längesedan tvinat bort i klagolåt.
Dock, hur gick rättegången? genom hvad beslut
Af de Argeier fälldes dödsdom öfver oss?
Säg, gamle man, om genom stenars kastning jag
Skall gifva upp min ande, eller genom svärd. 855
Jag, som mig samkat med min broder samma straff?

SÄNDEBUDET.

Från landet kom jag just igenom stadens port,
Nyfikenhet, att om dig förspörja tidender,
Samt om Orestes. Ty emot din fader städs
Välvilja har jag hyst. — Ock närde mig ditt hus, 860
Visst fattig karl, till vänners tjenst dock välberedd.
Då ser jag folket nalkas, och ta plats på kulln,
Dit fordom Danaos, att Aigyptos — så sägs —
Genmäls, folket till gemensamt rådslag stämmt.
Vid sådan anblick sporde jag en medborgsman: 865
Hvad nytt i Argos? har från fienderna väl
Ett budskap så uppskakat Danaiders stad?
Han svarte: ser du ej Orestes, kommande
Der nära ren, att stå tillsvars för modermord?
Oväntad syn då ser jag, som jag aldrig bordt, 870
Pylades ser jag kommande med broder din.
Som gick med fällda ögon, och af krämpan matt;
Den andre, likt en bror, med vännen lidande,
Vid handen ledde vårdsamt med sig sjuklingen.
När de Argeiers skara nu fulltalig var, 875
Uppstod herolden, ordande: ho yttrar sig,
Hurvida dödas, eller ej, Orestes bör.
Han modermördaren? Derpå uppreser sig
Talthybios, som med din far de Phryger slog.
Han förde nu, för makten undergifven städs, 880
Tvetydigt tal, uppskattande din fader högt,
Dock berömmande din bror, men slema ord
Grannt välfvande, hur han emot föräldrar skref
Ej prislig lag; och mellertid han gaf alltjemt
Aigisthos' gynnare ändock en solskensblick. 885
Ty sådant är det slägtet: för den lycklige
Herolder springa öfver käpp, och deras vän
Är den, som för befälet, och vid makten står.
Näst honom Diomedes, drotten, ordade;
Han tillät ej att döda hvarken broder din, 890
Ej heller dig, men med förvisning straffa blott
Då vardt ett gny af några, huru väl han talt;
Men någre det ogillade. — Då reser sig
En, som ej tand för tunga höll, i djerfhet stark,
Argeier, ej Argeier, dock förmådd dertill, 895
På stojet litande och dristig skamlöshet,
Med talekraft, att bringa ofärd öfver folk.
Ty när en man, i orden ljuf, i hjertat slem,
Förvillar pöbeln, det till statens ofärd sker.
Men de, som, vise, välfva städs odolska råd 900
Om ej i ögonblicket, framdeles likväl
Bli statens gagn. Och detta föreståndaren
Bör inse klart; ty samma är förhållandet
Med den sam håller tal, och den som makten har.
Han sade, att Orestes borde liksom du 905
Med stenkast dödas. Tyndareus dock slika ord
Åt mannen, som er döda bjöd, ingifvit sjelf.
Steg så en annan opp, och talte tvertemot,
Ej till geatalten fager, men behjertad man,
I staden sällan skådad och på torget med, 910
En man för sig: — de endast rädda landet, de! —
Och klok, beredd att gå ibredd med egna ord,
Och flärdfri, i sin vandel oantastelig.
Han hade, att Orestes, Agamemnons son,
Var kransen värd, som ville hämnas fader sin, 915
I det han slem och gudlös qvinna slog ihjäl,
Som det afskaffade, att man ej väpnar sig,
Ej lemnar hus och hem, och drar i härnad ut,
Om husets vårdnad de, som bli derhemma qvar,
Förföra få, och brottbesöla kämpars bädd. 920
Nu för hvar redlig väl han syntes hafva talt.
Och ingen sade mer ett ord. Då kom din bror,
Och talte: J, som Inachos' gebit bebon,
Att eder hämnas lika mycket som min far,
Jag drap min moder; ty om äkta männers mord 925
Ej räknas hustrurna till brott, J skullen snart
Förödas, eller bli enhvar sin hustrus narr;
Och detta vore tvertemot hvad eder höfs.
Ty nu är hon, som svek min faders äkta säng,
Död vorden; om J viljen dräpa mig också, 930
Upphäfves lagen, och till mord anledning blir.
Ty aldrig brist på sådan djerfhet vara skall.
Dock han, som syntes tala rätt, ej vann gehör.
Men han, den sleme talarn, fick hos folket rätt,
Han som din och din broders död påyrkade. 935
Och knapt bevekte dem, att icke stena er.
Stackars Orestes, som likväl med egen hand
Förbandt sig dräpa, ännu denne dag, sig sjelf
Med dig. Nu honom leder ur församlingen
Pylades gråtande; och vänner följa med, 940
Som honom ömka och beklaga. Innan kort
En bitter anblick väntar dig, och jemmerfull.
Svärd eller snara derfor tillred för din hals.
Ty lemna lifvet måste du; ditt adelskap
Ej räddat dig, ej heller Phoibos, Pythiern, 945
Som på sin trefot sitter, — utan dig förödt.

KHOREN.

Ack, olyckssällla jungfru, hur du dokbehöljdt
Ditt anlete nedsänker nu, och ljudlös är.
Beredd att uti suckar brista ut och gråt!

ELEKTRA.

Jag begynner min suckan, o Pelasgerland, | Stroph. 950
Och trycker hvita nageln uti kindren in, —
Blodigt olycksverk! —
Jag drabbar med slag det hufvud, som hemfallet är
Skuggornes fagra gudinna.
Thy juble Kyklopiska landet, 955
Öfver min hals sänkande bödelsjernet,
Vår slägts ofärd.
Sådan miskund, miskund man ger
Dödsoffren båda
För Hellas' fordne höfvitsmän. 960
Försvunnen är, försvunnen utaf Pelops' ätt | Motstr.
Hvarenda telning, och den fordna salighet,
Som fanns i stolt gemak.
Allt ödde gudarnes hat, och fiendtelig
Blodsdom, i hemmet fälld. 965
O ve, här skåden J, jordsöners
Mångtårige slägten och usle, hur mot förmodan
Ödets väg går!
En med den andra ofärd städs
Vexlar, i tidens längd; 970
Allt menniskolif sig hvilar på lösan grundt.
Gerna till den mellan himmel och
Jord sväfvande klippan jag ginge,
Hvilken deruppe i höjden
Hänger på gyllene kedjors 975
Länk, en klint från Olympen,
För att gråtande ropa an
Vår åltfader Tantalos,
Som aflade, aflade upphofsmännen
Till min ätt, 980
Som ofärd fick sig beskärd,
Då, vid fålars vingade jagt,
Uppstigen i fyrspannsvagn,
Pelops, på hafvets kust
Åkande, Myrtilos' kropp tilldöds 985
Vräkte i hafvets svall,
Invid Geraistos' hvitböljiga,
Brusande stränder,
Körande vagnen fram.
Hvadan åt mitt ättehus 990
Vardt mångsuckigt förderf.
Genom Maias son,
När guldullige lammets
Jertecken, det slema, det slema,
Föddes i hjordarna 995
Hos hästmästaren Atreus.
Dän vardt split; och Zeus bevingad!
Solvagn, ifrån väg mot vestra
Himlaranden förr beträd,
Nödgade att ändra kosan 1000
Mot enfålig Eos.
Ock sjutalig Peleias' bana
Föreskref han nytt skick,
Och vedergällde mord med mord,
I Thyestes' beryktade måltid, 1005
Samt falska Kretissan
Aeropas svekrådiga bädd.
Men sednast mig och min fader nu
Zeus hemsökt
Med mångplågiga hjertqval. 1010