KHOREN.
Se, der nalkas din broder oss.
Genom dödsdom till saken fälld,
Och den trognaste mannen Pylades,
Som broderligt stödjer Orestes'
Stapplande fot, 1015
Med vårdsamt steg biträdande.
ELEKTRA.
Ve mig! jag suckar, då jag, broder, skådar dig.
Vid grafven redan och framför de dödes bål
Ja, ve mig åter, vet när ögat blickar an
Ditt anlet' sista gången. Jag från sinnen är. 1020
ORESTES.
Vill du ej tyst, och lemnande all qvinnlig låt,
Uthärda domen? — Jemmerligt är det, men dock
Vi måste bära ödet, som oss förestår.
ELEKTRA.
Hur skall jag tiga? — att guds ljus på himlen der
Beskåda, oss olyckliga man unnar ej. 1025
ORESTES.
Ej dräp mig, du! Nog, stackars karl, af Args' folk
Jag mördad är, och nämn ej våra lidanden!