ORESTES.
Af modersblodet har jag nog; dig rör jag ej,
Men aflid för dio egen hand, hur belst du vill.
ELEKTRA.
Så händer det; och ej ditt svärd skall svika mig. 1040
Dock vill jag knyta armarna omkring din hals.
ORESTES.
O, fröjda dig åt ringa sak, om fröjdfullt är,
Att sluta armarna kring den, som går tilldöds.
ELEKTRA.
Högt älskade, som bär det aldraljufsta namn
För syster din och delar samma hjertelag! 1045
ORESTES.
Du smälter mina känslor, och jag vill genmäla dig
Med varm omfamning; skulle jag väl blygas mer?
Ack, systerhjerta! ack, mitt hulda famntag, du!
Oss uslingar, för äkta bädd och ättlingar,
Är sådan smekning endaste ersättningen. 1050