ELEKTRA.
Ve! kan ej samma svärd, om lagen medgaf det,
Oss döda begge? samma ceder ta vårt stoft?
ORESTES.
Det vore ljufvast; men du ser ju, huru vi
Beröfvats vänner, för att dela samma graf.
ELEKTRA.
Han talte ej för dig, att du ej skulle dö, 1055
Slem Menelaos, han, min fars förrädare?
ORESTES.
Han sig ej viste; men vid spirans arf sitt hopp
Han fäste, varligt rädd att rädda vännerns.
Välan, o låtom oss en hjeltebragd begå,
Som anstår Agamemnon, och derefter dö! 1060
Jag vill, för staden röjande min ädla stam,
Med svärdet genombåra hjertat, och du bör,
Detsamma vågande, detsamma föra ut.
O Pylades, jag ber dig, blif vår baneman,
Och, se'n vi härjats, tag bestyret med vår kropp! 1065
Och bär oss, och begraf oss två vid fadrens grift!
Farväl! — till verket vandrar jag nu som du ser.
PYLADES.
O nej, blif qvar! ty först och främst jag bannar dig.
Ifall du tror att jag vill lefva, när du dött.