—Är det inte syndigt att resa med tåg om söndagen, herr pastor?
Han ryckte till för tonfallet.
—Syndigt? Nej, varför det? Den moderna luterdomen är frihetens religion. Man kan göra allt, när man kan bedja sitt fadervår om kvällen med gott samvete.
—Verkligen? Allt?
—Allt! Vår evangeliska försynstro åstadkommer det.
—Aha! Ni tror alltså på en försyn?
—Om jag tror på försynen? Naturligtvis, min käre herre, naturligtvis.
—Det gläder mig att göra er bekantskap. Jaså, det finns en försyn, och man kan göra allt, om man kan läsa sina böner på kvällen! Det öppnar möjligheter för en kasuistik, som lämnar jesuiternas långt bakom sig. Jag hade en vän—får jag berätta?
—Med nöje, min bäste herre, med nöje.
—Min vän var vad man kallar förhoppningsfull. Hans föräldrar voro allvarliga, gudfruktiga människor. Men de voro fattiga. De hade inte råd att låta honom studera, som han ville. Det var deras stora sorg. De bådo till Gud om hjälp för sonen, dag efter dag. Då ingrep en släkting till familjen alldeles oväntat och gav honom pengar.