P. Hannibal Pfeil anlände till Stockholm för ett antal år sedan i avsikt att skapa sig en framtid i det praktiska livet. P. Hannibal Pfeil var eljest teolog och hade i elva år med iver ägnat sig åt dogmatiska studier. Hans öknamn bland studentkamraterna var också mycket riktigt groggmatikern, eller i vissa kretsar biskopen av Flasconien. Själv vidkändes han icke detta episkopat in partibus infidelium; men hans näsa avlade sitt vittnesbörd mot honom. Den var stor och röd som en av de gurkor, vilka italienarna kalla pefferoni och som verkligen smaka tiodubbel peppar och ge världens solidaste törst. P. Hannibal Pfeil hade icke varit i Italien, utan hade förvärvat sin törst i hemlandet och utan pefferoni. Överhuvudtaget älskade han icke omvägar, när det gällde törsten. Bra krogar, många krogar och nära mellan dem, var devisen i hans signetring.
P. Hannibal Pfeils studier betraktades icke såsom de bort av de teologiska professorerna. Efter elva år tröttnade han också på att besvära dem med vidare tentamina, packade sin kappsäck och for till Stockholm. Det var hans önskan att slå igenom som affärsman. Det gjorde honom detsamma i vilken bransch. Utom att han ville ha en god och lätt plats, som gav höga inkomster och tillät honom att grundligt undersöka krogförhållandena i Stockholm, hade han inga bestämda önskningar eller planer.
Han fann att sådana platser som han önskade långtifrån voro vanliga. Efter att ha sökt dem förgäves hos redan existerande firmor, beslöt han att starta en egen firma med åtminstone en sådan plats. Även nu var han ytterst tillmötesgående vad bransch och art beträffar.
Förra veckans fluktuationer på den övriga värdemarknaden voro ävenledes rätt obetydliga. Canadian Pacific förhandlades till ett antal av 200,000 och en kurs av 153-1/11. Guldbolaget Västafrikanska Pactolos steg mot förväntan 120 poäng. Skulle ryktet tala sant, när det påstår att tyskarna i fredstraktaten ålagts att inköpa det guld, som fattas i de 100 miljarderna, hos detta bolag? En artikel i Ekonomist kunde tyda i denna riktning. Times' yrkande på en tvångslikvidering av samtliga räntabla tyska företag gav anledning till en mindre hausse i Berlin. Överhuvud äro börsens utslag märkvärdiga, och det ekonomiska livet följer principer, som i klarhet stå långt tillbaka för de principer, av vilka P. Hannibal Pfeil lät sig ledas vid utarbetandet av sitt Ekonomiska register över Stockholm.
P. Hannibal Pfeil startade mycket riktigt en egen firma, med en väl avlönad direktörsplats och med mycken ledig tid. Detta hans första företag hette Aktiebolaget Tubalkain, Stål och Smide. Han mindes från skolan, att Sverige innehåller mycket stål. Det varade i tre månader och efterträddes av Flora & Pomona, Frukt- och Blomsterbörs. Han sade sig själv, att många människor gå med blommor i knapphålet och att ännu flera äta äpplen. Flora & Pomona överlevde Tubalkain med en halv månad och efterträddes av A.-B. Panem & circenses, Matvaru- och förlustelsecentral. Detta bolag, som dock vädjade till ännu mer sunda och primitiva behov än lusten att leva vegetariskt och skära med stålknivar, levde knappt en månad. När P. Hannibal Pfeil hämtat sig från sin förvåning häröver och såg sig om efter ett nytt objekt för sin verksamhetslusta, fann han till sin smärta, att folket i Stockholm började visa honom samma misstroende som de teologiska professorerna i Lund. Han fick inte tecknat ett öre för sitt nya bolag, Amor & Hymen, Diskret äktenskapsförmedling. Samtidigt voro alla hans pengar slut. Vad skulle han göra?
Det dröjde åtskilliga dagar innan han räknade ut det, men när hans plan var färdig, vittnade den både om människokännedom och vacker tankegång. Han hade beslutat att utge ett ekonomiskt register över Stockholms affärsmän. Nuförtiden, sade sig P. Hannibal Pfeil, startas många osolida företag, ja, rent av företag som äro beräknade på att utnyttja allmänheten. Vad har allmänheten för värn mot sådant? Intet. Allmänheten är okunnigare än ett barn i affärssaker. Vem kan därför göra allmänheten en större tjänst än den som ger ut ett ekonomiskt register? Det är just vad jag tänker göra. Jag går upp till firma efter firma; jag säger dem vad min plan är; jag ämnar utge ett register över Stockholms affärsmän; det kostar femtio kronor att komma med i mitt register; osolida firmor med rött mot några tiors extra avgift för färgtrycket.
Detta var P. Hannibal Pfeils plan för att skydda allmänheten mot svindel. Den kvävdes i sin linda, som många andra vackra och goda företag, naturligtvis av polisen, som ansåg sig själv kunna skydda allmänheten mot skojare. Till råga på köpet ansåg den sig böra göra det i ett bestämt fall—fallet P. Hannibal Pfeil. P. Hannibal Pfeil arresterades för utpressningsförsök och led orättvist det för sådana simpelheter stadgade straffet. Därefter återvände han till universitetet och studerade juridik.
Vad valutamarknaden beträffar, sjönko tyska mark till 25 öre, under det engelska pund stego till tjugufem kronor.
DÄRPÅ EN FUL HISTORIA
Lördagen den 24 augusti var Håkansson senast synlig utanför kaféet Gyllene Vinthunden. Sedan dess är han spårlöst försvunnen. Uppgifterna från dem, som senast sågo honom, växla med avseende på hans tillstånd och utseende. Några förklara, att han var berusad, andra vidhålla motsatsen. Vare härmed hur som helst, Håkansson syntes senast lördagen den 24 augusti och har sedan icke avhörts.