Dybedræt spände ut bröstet som en norsk d'Artagnan:
—Har aldrig haft någon!
Det var lögn, men den imponerade. Fru Lassons självrörliga pupill gjorde otroliga evolutioner bakom pincenéglaset.
—Aldrig? Bevare mig! Kom in, kom in i värmen. Gå och se, om ni finner något, tills maten blir färdig.
Dybedræt och Börevig gingo in och företogo en husundersökning, värdig Sherlock Holmes. Ett antal portvinsflaskor stodo på lur i hörn och vrår. De drucko av dem, tills allt den salige norrmannen Lassons mod var helt personifierat i dem. Man hörde endast: Lhote—Matisse—styv i teckningen—vrövel—dekorativ—smörja—stark i färgen—något av det riktiga—målarnas A.B.C.-cod, senaste upplagan. Därpå slogs dörren upp till matsalen. Fru Lasson visade sig med rullande ögon och gav tecken till portvinsflaskornas definitiva evakuering.
Middagen började. Eftersom den försiggick i Danmark, serverades risgrynsgröt och gås i nu nämnd ordning. Så sker det i alla danska hem på julaftonen; en omkastning av rätterna skulle förefalla alla danska magar paradoxal och jaga alla danska jultomtar på porten. Börevig höll tal för värdinnan och Dybedræt för konsten. Det tömdes rätt mycket bourgogne till gåsen. Fru Lasson blev rörd och talade om sin man, vars ande hon tydligt kände vara närvarande vid festen. Den var också närvarande, men materialiserad i sina två landsmän, vilkas hjärtan svällde av dess mod. Det blev kaffe, och efter kaffet utdelades julklapparna. Fru Lasson fick en kubistisk tavla av Börevig och en expressionistisk av Dybedræt, och mottog handledning i deras bruk. Därefter utdelade hon sina julklappar, som voro praktiska, målarfärg, hängslen, strumpor och kragar (man kan alltid stampa på dem, tänkte mottagarna). Till slut kom det ett paket till Dybedræt och ett kuvert till Börevig. Fru Lasson förklarade:
—Det ligger litet pengar i kuvertet till herr Börevig—jag visste inte, om herr Börevig hade till att betala skräddaren—
Dybedræts själ darrade av oro. Kubisten fick pengar!
—Och här, sade fru Lasson, är en överrock, som har tillhört min man.
Den är fodrad med skinn och riktigt god och varm. Vill herr Dybedræt
hålla till godo med den, eftersom herr Dybedræt inte har någon överrock?
Man skall gå med överrock, herr Dybedræt!
Fru Lassons automobila öga gjorde ett försök att se vädjande på Dybedræt, på samma gång som det fixa ögat, men misslyckades och återföll i anarki. Dybedræt öppnade paketet med det artigaste ansikte han kunde åstadkomma. Invärtes darrade han av sorg och förbittring. En rock! Inga pengar! Den listige Börevig fick en blick av hat, medan han skar av det sista bandet.