»Ni kan ju göra det då, medan jag går ut och ser efter att di har skött om hästarna ordentligt,» svarade Jonsson och gick sin väg med ovanlig brådska, som om han varit rädd för att någon skulle vilja hindra honom.
»Tänk om han ger sig åf in te’ flickan,» hviskade mor Lovisa hastigt och tog ett par steg för att skynda efter honom.
»Bry er inte om det, ni,» svarade Maja med ett slugt blinkande, »jag har sagt’ena hur hon ska bete sej.»
5.
När Anders Jonsson kom ut på gården och just skulle snedda af öfver till stallet, såg han en mörk skugga komma emot sig från prånget mellan stallbyggnaden och vagnsskjulet. Det klack till smått i honom, när han kände igen Magnus, ty han visste ju med sig själf att han icke varit särdeles vänlig emot honom under dagens lopp; men han lät ingenting märka, utan sade endast helt kort, i det han tänkte gå förbi honom:
»Har du sitt efter hästarna ordentligt och gifvit dom foder te’ natten?»
»Ja, jag tänker fäll det,» svarade Magnus kort, och när han såg husbonden göra min af att gå förbi, fortfor han med bestämd ton: »Men nu ä’ det så att jag ville tala me’ Jonsson ett par ord.»
»Jaså! Hvad är det frågan om då?» svarade Jonsson och stannade, men såg till att det var tämligen stort afstånd mellan honom och drängen.
»Jo, jag skulle villa ha mitt betyg i mårron,» svarade Magnus kort som förut.
»Betyg?» frågade Jonsson tämligen förbluffad. »Hvad ska du med det te’ göra?»