»Jaså, har du sagt opp i kväll? Jaha, det var inte så dumt, det. Men vill du lyda mitt råd, så fjäska inte sta’ med betyge’ i morron bitti’, utan lugna dej en dag te’ — allti’ hinner du ge’ dej åf te’ Söderman.»
»Hvad ska det tjäna te’ och dra’ ut på tiden?»
»Det kan du aldrig veta. Gör nu som jag säger och låts’ inte om någe’ i morron. Jag kommer te’ Österäng på förmidda’n, och då får vi fäll si hvad det kan bli åf.»
»Och det ä’ säkert att det inte ä’ nå’n fara med Lina?»
»Ånej, ho’ kommer sig nog — bara du låter bli och dansa med Ida Söderman. Men hör du, Magnus, har du inte nå’n släkting oppe på fastlande’, tycker jag mej ha hört?»
»Joo, nog har jag en faster oppe i Ryd, men henne har jag inte hört åf se’n jag var pojke. Ho’ ville ha mej dit och tjäna då, men när jag inte hade nå’n lust, så blef ho’ arg på mej, och se’n har jag inte hört någe’ åf’ena.»
»Hur ä’ det, ho’ ä’ ju gift med en bonde där bortnas?»
»Ja, och di har en gål som ska vara hyfven, har jag hört.»
»Har di nåra barn — vet du det?»
»Ja, di har en son som har fari’ te’ sjöss och som lär ska vara i Amerika, har jag hört.»