2) Stundom inuti meningar (ensamt eller jemte utropstecken) för att antyda tvifvel om en uppgifts sanning o. s. v. Ex.: Modern påstår, att hennes son är lydig[?] och arbetsam.
Anm. Efter indirekta frågor sättes icke frågetecken, utan punkt. Ex. Han frågade, hvad som hade händt.
Utropstecken (!) nyttjas:
1) Efter utrops- eller tilltalsord. Ex. Ack! Ve öfver förrädaren! Min herre!
2) Efter meningar, som innehålla utrop, önskningar, befallningar eller uppmaningar, äfven om de icke afsluta en mening. Ex. Hvad hör jag! Gud skydde fosterlandet! Håll ut! Gud sade: “Varde ljus!” och det vardt ljus.
3) Stundom sättes utropstecken inom parentes inuti meningar för att påpeka tryck- eller skriffel, besynnerliga påståenden, ovanliga ord o. s. v. Ex. Karlen skref, att han blifvit bragd [!] i olycka.
Anm. 1. Inuti tal, bref o. d. plägar man omsluta tilltals-uttryck inom kommata i st. f. att sätta komma före och utropstecken efter dem. Ex. Det är, mine herrar, ingen lätt fråga, som vi nu dryfta.
Anm. 2. Sätt ej utropstecken efter utropssatser, som till betydelsen äro vilkorssatser. Ex. Kom (= om du kommer), så skall du få se.
Anm. 3. I allmänhet bör inom en mening ej gerna förekomma mer än ett utropstecken. Det gäller derför att noga tillse, huruvida, utropstecknet tillhör ett enskildt ord eller hela satsen. Ex. Hörpå, gosse! Ack, hvad lyckan är flyktig! Drottning, Björn! du fåfängt jagar. (Tegnér). Verka, menniska, medan tiden varar!