Anm. 4. Man bör ej använda utropstecken ofta och ej gerna sätta två eller flere tillsammans.
Kommats (,) användning är i flere fall ganska svår. Brist på utrymme hindrar oss att här gifva fullständiga regler derför, men följande korta anvisningar torde dock, om också icke uttömmande, tjena till någon ledning. Vi rekommendera härvid exemplen till noggrant begrundande, ty genom dem torde mer kunna läras än genom de korta regler, vi här kunna gifva.
Detta skiljetecken bör utsättas i följande fall:
1) Mellan samordnade hufvudsatser, i de flesta fall. Ex. Gossen läser, och flickan skrifver. Hon sjunger, och hon dansar. (Om det hade stått: Hon sjunger och dansar, så borde icke sats komma framför och). Fröken B. spelar bra, men hennes mor spelar bättre. Antingen läser Hjalmar, eller är han ute i skogen. Ju mer han arbetade, desto friskare blef han. Han är lycklig, ty han är nöjd. Nordanvindarna komma från kalla nejder, derför (eller och derför) medföra de köld. I sistnämnda exempel kan—i fall och ej utsättes—i stället semikolon nyttjas.
Anm. Framför men och utan, när de stå i början af bisatser, sättes komma, äfven om dessa satser äro sammandragna. Ex. Han är klok, men icke rik. Karl reser icke i dag, utan i morgon.
2) För att från hufvudsatser skilja fullständiga relativbisatser (vare sig det relativa ordet är utsatt eller icke). Ex. Lycklig är den, som (relativet) är nöjd med sin lott. I Paris, der (hvarest) han uppehållit sig flera år, har han många vänner. Den son, för hvilken modern var mest svag, har artat sig sämst. (Märk, komma framför för!). De skäl, på grund af hvilka han fattade sitt beslut, äro i alla afseenden bindande.
3) För att skilja hufvudsatser från fullständiga konjunktivbisatser (äfven om den inledande konjunktionen skulle vara utelemnad). Ex. Hon var mycket glad, när (konjunktionen) hon var ung. Han sprang, tills (ell. till dess, icke tills dess) han tappade andan. Herr X. besöker sin mor, så ofta han kan.
4) För att skilja bisatser af olika slag (öfver- och underordnade). Ex. Den, som vet, att kamraterna blygas för honom, emedan han är oordentlig, måste äfven blygas öfver sig sjelf. (Detta exempel innehåller 4 satser: “Den måste äfven blygas öfver sig sjelf” är hufvudsatsen; som vet är en bisats; att kamraterna blygas för honom en annan; emedan han är oordentlig en tredje. Alltså en hufvudsats och tre bisatser, alla åtskilda medels komma. Detta exempel torde vara värdt att noga studeras af dem, som vilja göra sig bekanta med bruket af komma).
5) Vid participialkonstruktion och sjelfständig ackusativ. (Den, som är obekant med grammatiska termer torde dock hafva godt af att studera exemplen). Sjelf lycklig, söker han äfven främja sina medmenniskors glädje. Väckt af bullret, rusade han upp. Sjuk, (= då han var sjuk eller emedan han var sjuk) önskade han sig döden. (Deremot: Sjuk ville han icke blifva; utan skiljetecken). Olik andra, ville han ej mottaga lön för sitt arbete. Huset, uppfördt efter en framstående konstnärs ritning, är en vacker byggnad.
Observera äfven följande exempel: Lyran i handen, står der en ängel så skön (Tegnér.) (I st. f. Med lyran i handen o. s. v.).