Semikolon (;) äfven kalladt komma med punkt (comma cum puncto), är ett slags förstärkning af kommat och begagnas derför hufvudsakligen för att åtskilja längre afdelningar i en mening. Det nyttjas:
1) Framför det motsättande inledningsordet men, då detta föregås och efterföljes af längre satsföreningar. Ex. Föräldrarne, hvilka bo i Chicago, äro hederliga menniskor; men barnen, som flyttat till Californien, der de försökt slå sig fram, åtnjuta ingen aktning. (Deremot: Han ropade, men ingen hörde honom. Han kom, men utan sina böcker.)
2) I längre satsbindningar före följdsatser (konklusiva satser). Ex. Salig är den menniska, som Gud straffar; derför förkasta icke den allsmäktiges tuktan! (Här kunde också sättas punkt framför derför, i hvilket fall detta ord naturligtvis skulle komma att skrifvas med stor begynnelsebokstaf.)
3) Ofta i längre satsföreningar mellan försats och eftersats. Ex. Emedan Gustaf II Adolf, som 1632 stupade vid Lützen, utförde härliga och evigt minnesrika bragder; så har han, med bättre rätt än mången annan, blifvit kallad “den store.”
4) Stundom emellan satser, hvilka, ehuru grammatiskt sjelfständiga och icke sammanbundna genom konjunktion, dock stå i ett närmare sammanhang för tanken. Ex. Med humle brygges mjödet, ej blott med honung; lägg stål i svärd och allvar i leken, konung! (Tegnér.) I sådana fall kan man ock nyttja kolon eller punkt.
5) Vid uppräkningar för att beteckna grupper. Ex. I Småland finnas åtta städer: Kalmar, Oskarshamn, Vestervik, Vimmerby; Vexiö; Jönköping, Eksjö och Grenna. (Obs. Städerna här grupperade efter länsindelningen.) Salomos Ordspr. 2: 6; 3: 11; 10: 1, (= 2 kap. 6 vers; 3 kap. 11 vers; 10 kap. 1 vers).
Anm. Undvik slöseri med detta tecken!
Det heliga korsets berg i Kolorado.