Och, kära min Anna, nu frågar jag dej
I glädjen och nöden,
I lifvet och döden,
Säj, vill du bli trogen och hulder mot mej? —
Med tår i sitt öga
Hon såg mot det höga,
Och räckte mej handen och neg och sa’: ja!
Och derför är jag nu så gla’, så gla’;
Ja!
Derför är jag nu så gla’.