Anna.
Men Erik har sagt, att han håller åf mej igen, och att han vill gifta sej med mej.
Jan.
Ja, det må vare; men far hans går aldrig in på ett tåcke gifte, det är säkert som amen i körkan.
Anna.
Men Erik står mycke väl hos Patron, och han tänker be honom fälla ett godt ord för oss hos fader Sven.
Jan.
Jo, jag tycker mej just se hvad det ska hjelpe. Nej, jag känner nock Stor-Sven, jag. Hvad han en gång fått i skallen, det kan en inte dra ut med hoftång en gång. Slå du derför den der kärleken ur hågen.
Annika.
Ja, kära Anna, det är mitt råd med. Tag du Anders, det blir det allrebäste.