Lisa.
Det kan du nock ha rätt i, käre Britta. Inte lär det vare värdt för nå’n trasdräng te komme steckandes och ville ha e så förmöga jänte, som dej, inte.
Britta.
Ne-ej, di noser inte dit, mor Lisa. Han får inte komme ur stalle den, som ska ha mej, inte.
Sven.
Tåcke tycker jag just om; det är rektigt taladt, lelle sonqvinna mi’! Erik ska bli fanken så galen efter att få dej, det är tvärsäkert.
Britta.
Åh, jag skull’ foll inte ville tro anne, heller. Jag kan inte vete hvad han just annars skull’ ville ha, som vore styfvere; så säjer åtminstone far min.
Ola.
Tyst, barn, med tåcke der tal; det låter så fult.