Britta.
Låter det fult? Har inte ni sagt mej, far, att jag kunne vare god nock te och med åt Inspektor Jernbom eller Länsman Knipmark eller sjelfveste Adjunkten hemme i sockna, om det komme derpå an?
Ola.
Tyst, säger jag dej, flecke! Det är skamligt, te låte fader Sven och mor Lisa höre tåcke storaktigt prat.
Britta.
Hvad orerer ni för slag? Sa’ ni inte sjelf, när den der skräddergesälln frå Arvika fria te mej, att tåcke halfherrskap, som han, inte passa’ sej åt mej, utan att jag antingen skull’ ha en rektig herrkarl eller också en groft förmögen bonne. Sa’ ni inte det, ni?
Lisa.
Bevars, bli inte så het, lelle Britta. — Nu ska vi helse på Brukspatrons, som kommer der borte.
TREDJE SCENEN.
BRUKSPATRONEN, WILHELM, LOTTA komma från landsvägen. PER och STINA ur stugan. Något senare kommer ERIK och stannar på afstånd. De förra.