SANDALA:
På ditt bröst du den nu också bär?
JUSSI:
Ja!
SANDALA:
Det är bra. Är bössan laddad och
Med hagel stöpte utaf bly, som setat
I kyrkofenster vända emot norr,
I fenster, der sig norrskensflammor speglat,
Mot hvilka snö från lappens fjällar yrt?
JUSSI:
Min bössa laddad är med sådna hagel,
Med nattstöpt bly från Tavastkyro kyrka.
SANDALA:
Så följ mig då framåt på stigen här,
Dit fram der utaf annan väg han korsas —
Var tyst! — Sju steg och ett, och åter ett. Här just
Har ormen slingrat öfver öde stigen,
Sin trollkrets dragit omkring skurna vägar.
Vänd ryggen norrut, gå med häln förut,
Och vänd ditt öga stadigt ned mot jorden —
Se så. Vik dädan ej! Var still, var tyst!
Och rör ej arm, rör icke minsta finger,
Om också nordan biter i din kind,
Om stormen äfven sliter dig i håret.
Nu vill den gamle laga sig att sjunga,
Att runor qväda under storm och natt.