Tycks mig dock du fåvitskt talar,
Att din qvicka tunga liknar
Vattenhjulet bort i bäcken,
Som af pojkar slöjdadt blifvit.
PEKKA.
Erik! malört är ditt hjerta
För de gamla, trogna vänner,
Sedan det blott honing blifvit,
Endast sötma för en enda.
Lyss engång till hvad jag säger,
Hör engång uppå min visa.
Sjunger.
Vacker som en dag, glad och nitton år
Är den flicka, som mig mest behagar,
Och vill hon mig ha, om jag henne får,
Står vårt bröllopp inom några dagar.
Spelman uti byn skall min talman bli,
Han en tunga lik sin stråke äger.
Och till gården sen lustigt fara vi,
Spelman går i stugan in och säger:
Vackra flicka hör — — — — —
ERIK. Afbrytande.
Orätt gör du mig i sanning,
Vrångvist dömmer du mitt hjerta,
Om du tror, att gamla vänner
Mindre nu än förr jag aktar.
Sörja skulle jag ej eller,
Vore gamla vänner trogne.
PEKKA.
Väl jag inser hvad du menar,
Gissar lätt på hvad du tänker.
Ej jag ser dig mera vandra
Bort till Pavos rika hemman,
Ej du mera syns i stugan
Hos den vackra Annas fader.
Lyckan har den gamle dårat,
Medgång sinnelaget ändrat.
Dock, hvad hjelper det att sörja!
Tålamod är bästa trösten,